Andra granskningen klar!

I tisdags var det dags för andra granskningen av min gesällmöbel. Den här gången var det grundstoppningen som stod i fokus. Jag har stoppat den med cellocrin (även kallat ädelfiber och består att "skägget" på kokosnöten!). Därefter har jag täckt den med entränning i linne (väven som sitter på hela härligheten) och fixerat all stoppning med genomsdragsstygn; alla de stygn som syns på bilderna. Det här sätter den absolut slutgiltiga formen. Nästa steg är överstoppning, ett tunt lager tagel som gör den mjuk och skön att sitta i. Det kläs i sin tur in i domestik, en vit bomullsväv innan den ska kläs med tyget.



Och klädseltyget? Den här magiska sammeten från House of Hackney: 


Nu kör vi igen!

Gesällmöbeln.

I skolan är gesällarbetet i full gång. Igår blev jag klar för den första granskningen; resårhus och vulster (de stoppade "korvarna" längst armstödet). Granskning sker tre gånger under arbetet; resårhus/vulster, grundstoppning och färdig möbel och betygsätts på en femgradig skala av granskare från Svenska tapetserarmästarföreningen. Det är så klart nervöst när ens arbete blir närstuderat av mästarna själva, på måndag kommer de!

På väggen bakom sitter ett lapptäcke av alla tygprover jag skaffat inför klädseln. Beslutsångesten har varit total, kan man väl lugnt säga! Men nu är tyg bestämt och beställt men proverna får sitta kvar eftersom jag blir så glad av att se dem!



Tenen, den tjocka ståltråd som böjs till och sitter som den yttersta ramen på resårhuset tränsas fast i resårringarna med vaxat lingarn. Det hjälper till att sätta fixera och stabilisera hela resårhuset och utgör den yttersta formen som man ser bygger grundstoppningen på. Här är tränsningen i en av de bakersta resårerna. När jag gick min första tapetserarkurs på Folkuniversitetet sa min lärare roat att "såna där tränsningar håller man bara på med på Malmstens" och menade att det är ett tidskonsumerande arbete och kan göras snabbare och lättare i enklare versioner när man arbetar under tidspress på verkstad. Men gesällen gör man ju bara en gång och det blir ju himla, himla städat och fint (och stabilt)!


Baljfåtöljerna.

Här är senaste projektet i hemmaverkstan. Ett par baljfåtöljer som en granne skulle slänga på soptippen men som jag redan spanat på hemma hos henne vid något tillfälle och tänkt att de där kunde ju bli hur fina som helst. Nu: nymålade trädelar, lyft resårhus med nya gjordar och klädd i magiskt tyg från Van Asch. Mycket nöjd! :)


Innan: lite skavda i färgen, smutsig och trasig klädsel, resårhuset helt men hängde på slappa sadelgjordar, stommen hel och stabil. Bra grund för lite tapetserartrolleri!


Juki

Stor dag! Idag åkte vi på road trip till Avesta och köpte mig en symaskin! Jag hade fått nys om en tapetserare där som skulle lägga ner och ville bli av med sig. Så vi tog oss dit och träffade en 93-årig man som jobbat i egen verkstad tills för tre år sen och nu behövde tömma sina lokaler och förråd en gång för alla. Så nu kan jag göra sömnadsmoment även i min hemmaverkstad. Är SÅ peppad! 
Hej maskinen, jag älskar dig! 


Hemmavid.

Jag har tagit mitt första kundjobb i hemmaverkstan också! Skolan har slukat all tid fram till nu och jag har varit tvungen att tacka nej till flera jobb men efter sommaren fick jag upp lite fart i arbetet där inne och kände att det kanske skulle gå. En sån här liten fin släktklenod fick ny svid!



Praktik!

Praktiken på Blomkvist Tapetserarverkstad på Riddargatan 51 är i full gång. SÅ skönt att få jobba i skarpt läge och få se lite av vardagsruljansen. Innan jag började på Malmstens hade jag gått på Folkuniversitetet, till skillnad från de som går som lärling, så jag saknar den erfarenheten. Och nu trivs jag så himla bra! Ser fram emot att få börja jobba efter examen!

Praktikens andra projekt var att klä om den här gamla 60-talaren. Sval som vicks-tablett!


Rokokon

Den här stolen köpte jag i samband med min ansökan till Malmstens. Vi fick i uppgift att analysera en stol ur valfri tidsepok ur ett stilhistoriskt såväl som hantverksmässigt perspektiv. Rokokon är ju oemotståndlig med sitt eviga böljande, och den här modellen har dessutom den där paradoxala blandningen av nätt och pösigt! Då var den klädd i en tunnsliten mossgrön sammet, nu i något mycket piggare. Nyproducerad (nåja) stol i rokokostil, vågar inte gissa när!


(Till salu! Maila vid intresse.)

Sista veckan på sommaren.

Nu börjar det igen. Halva familjen har kört på i en vecka redan, en börjar andra klass idag och jag har en vecka till i min egen verkstad innan det är dags för fem veckors praktik. Äntligen har jag kunnat ta tag i de där baljfåtöljerna som stått så länge. Jag fick dem av en granne som skulle slängt dem annars och sen dess har de stått och marinerat. Stoppningen är jämn och fin, alla garn i resårhuset intakta men sadelgjorden deppig. Under semestern sprang jag på det mest magiska tyg på rea och plötsligt visste jag exakt vad det skulle bli av dem. Men först; lyfta resårhus underifrån! 
Fortsättning följer!


Terminens grand finale.

Sent om sider tog kursen slut och det blev sommarlov. Någon vecka in på lovet blev jag äntligen klar med fåtöljen. Det har varit en utmanande resa och mycket pyssel, framför allt de sista veckorna med klädselarbetet. Dessutom har jag lärt mig om färgskillnader mellan tygprov och faktisk löpmeter och hädan efter kommer jag vara noga med att fråga om ålder och skick på tygprover innan jag litar på att vad jag ser där verkligen är det som levereras. Men på det hela taget är jag nöjd och jag hoppas innerligt att jag nu har med mig mer av vad som krävs för att klara gesällen om ett år! 
(Till salu! Maila vid intresse.)



Före (bild lånad från Bukowski):


Och med detta säger jag adios amigos till år 2 på Malmstens!

Att slita hår med glädje.

Mycket tid har gått åt teoretiska kurser i skolan på senaste. Vi läser allt möjligt från företagsekonomi till kunskapsproduktion och konsthistoria. Det är matnyttigt, intressant och givande men det är ju något visst med att arbeta i verkstan. Äntligen är vi igång med terminens projektmöbel och för mig har det manifesterat sig i ett slags mentalt kosläpp. Jag känner mig så otroligt... glad och samtidigt väldigt lugn och tillfreds. Jag är övertygad om att jag kommer att ha slitit mitt hår både en och två gånger innan den här möbeln är klar men är plötsligt väldigt medveten om att jag har något jag älskar att slita mitt hår över. Och det är ju magiskt. 


Detektivarbete i verkstan.

I skolan håller vi på med historiska stoppningar. Vi har fått varsin möbel tilldelad oss och tanken är att vi ska slå av den, dokumentera och restaurera stoppningen vid behov. Jag har fått en fransk karmstol från början av 1800-talet. Idag tog jag mig igenom två lager tyg och landade på den här vackra domestiken. Antagligen har man tagit vad man haft och gissningsvis har tyget använts till eller varit tänkt till något annat då det rätt genom medaljongen till höger går en handsydd, exakt mönsterpassad skarv. 




De olika nålarna representerar alla spikar och tellikor jag tagit bort i jakten på originalutförandet. Den sist påförda klädseln, som syns på ryggen, är fruktansvärt slarvigt och illa genomförd, helt utan hänsyn till trädelarna då man slagit i tellikor långt ned på sargen. Tyget har inte räckt till och man har skarvat klumpigt eller på sina ställen inte alls. Kanske kan man tänka sig att den klätts för att endast ses på långt håll och där noggrannhet inte varit av vikt, kanske har den tjänat som rekvisita någonstans bara, kanske på en teater? The plot thickens...


Pyntmöbeln.

Den här fantastiska lilla stolen köpte jag inför ansökan till skolan. Den var så liten och fin i formen, nästan som en barnmöbel. Plus svarvade ben med hjul. Jag älskar svarvade ben med hjul.
En konservator som tittade på den (sökte råd då jag helst ville ha de klädda stolparna i trä) placerade blicken i fjärran och fantiserade loss om att den kanske var så låg eftersom någon suttit på den framför en kamin en gång, och tänt en brasa. Och att den mycket väl kunde varit klädd i tapetserarstil i röd sammet med tofsar och band och snoddar och fransar, och kanske var rummet också överklätt i sammet och draperier och textil överdåd. Han fokuserade blicken igen, ivrig, nästan lycklig. Tänk va! utbrast han. 

När jag köpte tyget råkade jag ha stolen i bakluckan på bilen så jag tog med den in till butiken och den äldre mannen där, omgärdad av ett bibliotek av tygprover och stoppade möbler i effektfulla, stormönstrade tyger,  sken upp när han såg den: "Åh! En pyntmöbel!"
Och det är den verkligen. En liten dekorationspralin.


Den såldes senare till en violinist som skulle sitta på den och öva. Kan knappt tänka på hur fint det är!

Före:

PS och Sjuan.

Vabbar med kräksjukt barn och tar tillfället i akt att öva på Photoshop. Här är en Sjuan-stol jag gjorde för ett par månader sen. Stoppad med kallskum och klädd i det jag hade kvar att Kvadrats Tonus Meadow, ett magiskt tyg att jobba med!


Arne Jacobsen formgav Sjuan 1955. Idag är det den överlägset mest sålda möbeln i Fritz Hansens sortiment och räknas som en designklassiker.

Under arbetets gång:


Vi börjar här.

Hej! Jag heter Sofia och går andra året av tre på Tapetserarprogrammet på Malmstens (som fram tills alldeles nyss gick under namnet Carl Malmsten Furniture Studies). Skolan tillhör Linköpings universitet men campus ligger i Larsberg på Lidingö. Där tar jag mig fram mot drömmen att arbeta som möbeltapetserare i egen verkstad. I den här bloggen tänkte jag samla möbler, projekt och tankar som kommer i min väg på den här resan. 

Möbeln på bilden kom till under höstterminen 2016 i kursen "Moderna tillverkningstekniker och stoppningsmaterial". Jag köpte den på blocket för ett par år sen, då var den smutsig, solkig och stoppningen hade för länge sen smulat sönder och försvunnit. Under kursen byggde jag upp en ny stoppning från grunden i kallskum och klädde den med ulltyget Tonus Meadow från Kvadrat. Träplattorna på armstöden fick en ordentlig tvätt och polering. Till stolen hör även en fotpall/bord som jag återkommer till senare.
Bilden kom till under kursen "Visuell kommunikation och gestaltning" och är fotad i skolans ateljé och efterbearbetad i Photoshop.


Okej! Nu styr vi framåt. Skepp ohoj!